 Lockheed 18 Lodestar var liten och
snabb. Passagerarna fick huka sej in och kliva över en hög tröskel, vingbalken, för
att nå sina platser "Staren" eller "Lodisen" gjorde 300 km/tim och
var därmed snabbare än den tidens flaggskepp, Douglas DC-3.
Det fanns ingen kabinpersonal ombord, dörren
till piloterna stod öppen. En gång anmäldes Linjeflyg för luftfartsinspektionen av en
passagerare som såg piloterna helt enligt rutinen gå igenom kontroll-listan före start.- Jag vägrar att resa med ett bolag, vars piloter måste läsa bruksanvisningen innan de
flyger. Linjeflygs första Lodestar har tillbringat många kalla år under presenningar,
lagrad i väntan på flygmuseet på Arlanda. Linjeflyg hade som mest 4 st Lodestar mellan
1957 till 1960
| Lockheed L-18
Lodestar |
| Besättning: |
2 piloter
(alt 1 pilot, 1 färdmekaniker) |
Motorer: |
2 st Wright R-1820 Cyclone
1 200 hk styck |
| Passagerare: |
15 st |
Max last: |
1 500 kg |
| Spännvidd: |
20 m |
Maxhastighet: |
350 km/h |
| Iängd: |
15,2 m |
Längsta flygsträcka: |
2 900 km |
| Höjd: |
3,6 m |
Topphöjd: |
6 200 m |
| Tomvikt: |
5 100 kg |
Max startvikt: |
8 710 kg |
|
